Snus och träning – hur påverkas kroppen egentligen?
För många svenskar är snuset lika självklart som kaffet – även för dem som tränar hårt. Det är inte ovanligt att se en prilla under läppen på gymmet, i omklädningsrummet eller till och med under tävlingar. Vissa menar att snuset ger fokus, lugn och energi, medan andra påstår att det försämrar både återhämtning och kondition.
Men hur påverkar snus faktiskt kroppen i samband med träning? Är det en prestationshöjare, en bromskloss – eller något mittemellan?
Här kommer en vetenskapligt förankrad genomgång av hur nikotin påverkar muskler, hjärta, syreupptag och återhämtning, samt varför allt fler träningsintresserade bör tänka igenom sitt snusbruk.
Snus och nikotin – vad händer i kroppen?
För att förstå hur snus påverkar träningen måste man först förstå hur nikotin fungerar.
Nikotin är ett stimulerande ämne som påverkar det centrala nervsystemet. När du lägger en prilla under läppen tas nikotinet upp via slemhinnorna och går snabbt ut i blodet. Inom 10–30 sekunder har det nått hjärnan, där det frisätter dopamin, adrenalin och noradrenalin – samma signalsubstanser som aktiveras vid stress eller fysisk aktivitet.
Effekten känns ofta som en snabb energikick. Hjärtat börjar slå lite snabbare, blodtrycket stiger, pupillerna vidgas och du upplever ökad koncentration och fokus. Det är samma mekanismer som gör att vissa idrottare upplever att snus hjälper dem att prestera bättre – särskilt i sporter där fokus och precision är viktigare än explosivitet.
Men det är bara halva bilden.
Den kortsiktiga effekten – fokus, energi och lugn
Snusets akuta effekt på kroppen kan faktiskt upplevas som positiv i vissa sammanhang. Många beskriver att nikotin hjälper dem att “komma i zonen” – ett tillstånd av skärpt närvaro, särskilt inför tävlingar eller tunga lyft.
Nikotin frisätter dopamin, vilket skapar en känsla av motivation och belöning. Samtidigt frisätts adrenalin, vilket ökar hjärtfrekvensen och gör kroppen redo för fysisk aktivitet. Vissa studier har till och med visat att låga doser nikotin kan förbättra reaktionsförmåga och kortvarig koncentration, ungefär som koffein.
Det är därför snus har blivit populärt bland exempelvis skyttar, golfare, e-sportare och hockeyspelare – där precision, fokus och lugn är viktigare än syreupptag.
Men effekten är flyktig, och kroppen betalar alltid ett pris för stimulansen.
Den långsiktiga effekten – försämrad syresättning och återhämtning
Även om snus inte påverkar lungorna som rökning gör, har nikotin påtagliga effekter på hjärt- och kärlsystemet.
När nikotin tas upp i blodet drar blodkärlen ihop sig (så kallad vasokonstriktion). Det innebär att muskler och vävnader får mindre blodtillförsel, vilket i sin tur minskar syretransporten under fysisk ansträngning.
För en löpare, cyklist eller annan uthållighetsidrottare betyder det att kroppen måste arbeta hårdare för att uppnå samma resultat. Hjärtat får slå snabbare, och pulsen stiger onödigt mycket.
Samtidigt påverkas återhämtningen negativt. Nikotin hämmar blodflödet även efter träning, vilket innebär att syre och näringsämnen transporteras långsammare till de muskler som behöver repareras. Det kan leda till längre återhämtningstid, ökad stelhet och mindre effektiv muskeluppbyggnad.
Kort sagt: nikotin kan hjälpa dig att prestera kortsiktigt, men försämrar kroppens förmåga att bygga upp sig själv långsiktigt.
Snus och styrketräning – påverkar det muskeltillväxten?
När man styrketränar uppstår små mikroskopiska skador i muskelfibrerna, som kroppen sedan reparerar starkare än förut. Den processen kallas hypertrofi – det vill säga muskeltillväxt.
För att detta ska ske effektivt krävs god blodcirkulation och syresättning. Men eftersom nikotin drar ihop blodkärlen minskar blodflödet till musklerna – vilket kan påverka den anabola processen negativt.
Vissa studier på nikotin och muskelåterhämtning har visat att personer som använder snus har lägre blodflöde till tränade muskler upp till 2–3 timmar efter träning jämfört med icke-användare.
Det betyder inte att man inte kan bygga muskler som snusare – men att processen kan ta längre tid, och att effekten av träningen kan bli något sämre över tid.
Nikotin, fettförbränning och energi
Ett argument som ibland används till snusets försvar inom träningsvärlden är att nikotin ökar fettförbränningen.
Och det stämmer – delvis.
Nikotin ökar frisättningen av adrenalin, vilket i sin tur höjer metabolismen och tillfälligt ökar kroppens energiförbrukning. Därför kan personer som använder snus ibland uppleva en minskad aptit och lättare viktnedgång.
Men denna effekt är kortvarig och liten i det stora hela. Nikotin är ingen effektiv fettförbrännare – snarare tvärtom.
Eftersom det påverkar kroppens stresshormoner kan långvarigt bruk i stället stimulera kortisolproduktionen, vilket i längden kan göra det svårare att behålla en stabil vikt och god hormonbalans.
Vätskebalans och syretransport
Ett annat problem för den som snusar i samband med träning är uttorkning. Nikotin är vätskedrivande – det ökar urinproduktionen och minskar salivproduktionen. Det gör att kroppen lättare blir uttorkad, särskilt vid intensiv fysisk aktivitet.
Dessutom påverkar nikotin hemoglobinet i blodet, vilket kan försämra syreupptagningen något. Även om effekten är mild jämfört med rökning, kan den märkas för den som tränar på hög nivå där varje procent räknas.
För elitidrottare är detta en viktig anledning till att många lag numera avråder från snus – inte av moral, utan av rent fysiologiska skäl.
Snus i elitidrotten – från tyst tradition till öppen debatt
Det är ingen hemlighet att snus är utbrett inom svensk idrott. I hockeyns omklädningsrum, bland fotbollsspelare och inom skidvärlden har snus länge varit en oskriven del av kulturen.
Många idrottare har berättat att de använder snus för att hålla nerverna i schack eller fokusera under press. Andra har erkänt att de använder det som ett alternativ till cigaretter eller som “belöning” efter match.
Men under senare år har diskussionen förändrats.
Allt fler tränare och medicinska team avråder från snus, särskilt bland yngre spelare, just för att det påverkar blodcirkulation, återhämtning och vätskebalans.
Flera landslag har infört interna rekommendationer mot nikotinprodukter, och vissa elitklubbar kräver numera nikotinfrihet under säsongen.
Påverkar snus konditionen?
Ja – i viss mån.
Även om snus inte påverkar lungkapaciteten som rökning gör, påverkar det blodets transportförmåga. När blodkärlen dras ihop måste hjärtat arbeta hårdare för att pumpa ut syre, och kroppen får mindre effektiv cirkulation.
För den som tränar kondition på hög nivå – löpning, cykling, längdskidor – kan det märkas som något högre puls, snabbare uttröttning och långsammare återhämtning.
För motionärer är skillnaden mindre dramatisk, men den finns där.
Finns det några fördelar alls?
Rent fysiologiskt finns inga fördelar med snus i samband med träning. Den upplevda prestationshöjningen beror på nikotinets stimulerande effekt, inte på någon faktisk förbättring av kroppens förmåga.
Däremot kan snus för vissa ge mental trygghet och lugn, vilket i sig kan bidra till bättre prestation om man är van användare.
Men det är psykologiskt – inte biologiskt.
För den som vill maximera sin träningseffekt är det alltså ingen vinst att snusa. För den som använder det av vana eller välbefinnande handlar det snarare om att hitta balans och minimera skadeverkningarna.
Slutsats – snus och träning går ihop, men inte hand i hand
Att snusa och träna är ingen farlig kombination, men det är heller ingen optimal sådan. Snusets nikotin påverkar kroppens blodflöde, syretransport och återhämtningsförmåga. Det innebär inte att du inte kan bli stark, snabb eller vältränad som snusare – men du gör det inte med lika goda fysiologiska förutsättningar som utan.
Samtidigt är snuset för många ett alternativ till rökning eller andra beroenden – och ur det perspektivet är det fortfarande ett mindre skadligt val.
Om du tränar mycket och använder snus, är det viktigaste att känna din kropp, dricka ordentligt, vila ordentligt och – om möjligt – låta kroppen få nikotinfria dagar ibland.
Snus och träning behöver inte vara fiender. Men det råder ingen tvekan om vem som skulle vinna matchen om de möttes i en final: det är kroppen utan nikotin som går segrande ur ringen.